systerskapet

Detta systerskap Ginny & Sansa har.

Bästa vänner.

Så olika, som natt och dag faktiskt. Men ändå, så oskiljaktiga.

Leken som aldrig tar slut, som aldrig spårar ur. Och trots att de är bästisar, kan de vara utan varandra utan att gå upp i limningen.

Jo, vi har tränat på det. Det måste man göra när man har flera hundar. Det vet ju alla pumis. Att man måste kunna vara ensam, själv, på egen hand, och känna sig trygg i det.

I vår familj brukar husse och matte dela upp oss. Så att vi hänger med varandra under olika tillfällen och situationer. Ibland är det bara jag och ngn mer som får gå och simma, ibland allihopa. Ibland tränar bara tre stycken agility, ibland bara en utav oss.

Oftast går vi promenad alla samtidigt, för att det är det bästa vi vet i vår familj. Hela flocken, sann lycka.

Husse och matte älskar flockkänslan. De, som trodde att det skulle vara mycket tuffare att ha många hundar, har istället insett vilken dynamik det blir. Där alla har sin egen plats, sin egen personlighet. Där vi alla har särskilda saker vi är bäst på, och utmaningen i att vi alla ska lyssna, en och en, fast att de andra fyra kanske gör något som är supermegaduperroligare.

I vår flock får man lära sig att ge och att ta. Att vara lyhörd och hålla sig inom mattes strikta ramar, och husses träningsregler. Det är skönt. Att veta vad som gäller, vad som är rätt och vad som är fel. Det känns tryggt och säkert.

Och när man följer sin matte och husse, gör som de önskar och samarbetar, då får man i slutändan större frihet.

Smart va?

Vår flocks valspråk, passar perfekt för fem starka pumikvinnor:

A creative woman is motivated by the desire to achieve. Not by the desire to beat others!

      Foto: Anna Åkerström