vitt strössel

Det här strösslet av vitt, lite kladdigt puder, är det mesta vi fått av snö hittills i år.

Väldigt lite, men alltid något.

Ginny & Sansa går crazy, medan Mumma sitter – mitt på vägen – som den posör hon är.

Lillebror älskar allt som finns i skogen, i stallet, alla djur. Att rida, att promenera längre och längre. Leta efter vildsvinsspår, rådjursspår och lära sig namnen på fåglar. Att vara ute är hans största lycka, och TUR är väl det, när man bor i vår familj, som mest gärna är utomhus.

De där människoögonen, som verkar veta allt, utan att du sagt det, och ser igenom en pumisjäl med en enda blick. Denna toddlersjäl, som får hästarna att vilja vara nära, och hundar att lyssna. Som om den pratat med djur i flera liv förut.

När man ska lära sig rida fortare än skritt, då är det bra att husse sitter bakom.

Foto: Anna Åkerström

gibran, ett liv för lite & palo santo

I så sakta tempo vi kan, tar vi en dag i taget. Här hemma. Jag jobbar, kanske mer än nånsin, med att styra upp matte. Ett jobb, som kan liknas vid att vända en atlantångare på en enkrona. Det är svårt, tungt och kan ses som en omöjlig uppgift. Men jag kämpar på.

Som den pumi jag är.

Det vet ju alla, att en pumi ger ju aldrig upp.

*

Mitt nya människosyskon som för tillfället har all inclusive i mattes mage, har varit, och är stressad, säger människodoktorerna. Och blir man tillräckligt stressad, under en längre tid, så kan det vara så att människobarn vill checka ut och komma ut.

Alldeles för tidigt.

Så, tvångsvila, undersökningar, provtagningar och eftertanke. Avbokning av alla vinterns planer, är medicinen.

Och nu hoppas vi att bebis blir övertygad om att det är bäst att stanna kvar, en stund till.

*

Det är ingen enkel uppgift, att lägga det där pusslet i livet alltid. Att ha ett eller två företag att driva, ur alla aspekter. Att jobba med något som är väldigt, väldigt roligt och att samtidigt ha så mycket jobb att det inte finns luckor, raster, eller ens fem minuter till att sitta ner. Som en honungsfälla, där det roliga helt enkelt tillslut lockar dig att göra för mycket för ofta, utan att du märker det. Förrän det blir fara å färde. För bebis. Svårigheten i att tacka nej till nya, utmanande möjligheter, utmaningar, uppdrag, konsultjobb, föreläsningar och kurser. Och på det, gravidkräk och gravidinsomnia och alla glammiga härligheter som kan medfölja.

Ja, den där balansen. Vi försöker väl alla hitta den.

Och sen, när dagen är slut, väntar nästa jobb. Med barn och djur och hus och hem. Och så träning för att kroppen ska fortsätta hålla, och fler och fler tabletter för varje dag, för att tiden för återhämtning helt enkelt inte finns inom synhåll.

Orimligt.

*

Jag tänker eventuellt, snart, låta matte testa att jobba lite igen. För att hon vill testa hur det går. Litegrann iallafall. I samråd med läkaren, som vet hur matte ska tämjas.

Under vilan, har matte bl.a. hunnit tända palo santo varje dag, och läsa Khalil Gibran och Kristoffer Ahlströms Ett liv för lite. Två män värda att nämnas. Har du tid? Läs dem.

Och under vilan, hinner man tänka mycket på det där nya livet, som bakas i magen, som sparkar, gör kullerbyttor, hickar och dansar för fullt. Som matte knappt hunnit med att tänka på förrän nu. Knasigt men sant. Vem är det som växer därinne? Hur ska den se ut? Hur kommer den att vara, den där människan, som kommer att vara med oss för resten av våra liv?

*

Gibran, en mästare! Läs hans rader om barn. Så ofattbart bra och sant.

Your children are not your children.
They are the sons and daughters of Life’s longing for itself.
They come through you but not from you,
And though they are with you yet they belong not to you.

You may give them your love but not your thoughts,
For they have their own thoughts.
You may house their bodies but not their souls,
For their souls dwell in the house of tomorrow,
which you cannot visit, not even in your dreams.
You may strive to be like them,
but seek not to make them like you.
For life goes not backward nor tarries with yesterday.

Foto: Lasse Åkerström

now & forever, I´m your king!

I’m the king of my own land.
Facing tempests of dust, I’ll fight until the end.
Creatures of my dreams raise up and dance with me!
Now and forever, I’m your king!

*

Det är troligtvis svårt, att ha missat att min mattes älskare är staden Paris. Denna stad, som förtrollar henne, magnetiskt förför henne, får henne att minnas lukter långt efter att de har dunstat. Platser, människor, kulturen, minnen och historia som för evigt finns i denna stad – en mishmash av folk från jordens alla hörn och det sekulariserade tankesättet.

Hon önskar sig minst lika mycket av Paris under detta år som året dessförinnan.

Minst.

Även om hon så ska amma sig igenom hela staden.

*

För flera år sen. Gjorde hon en bucketlistning. När hon åkte till Paris över jul. På julafton, tog hon tåget till slottet Versailles, satte sig på en bänk, framför grodfontänen och åt ostar och drack vin. Hon ägnade hela dagen åt att vandra i slottet, lyssna på alla guider, strosa runt i den ofattbara parken och försökte få varje glimt att fastna i banken utav minnen.

Knappt en själ var det i Versailles denna dag, alla var väl upptagna med julen, ingen trängsel, inga köer, en spegelsal helt utan människor. Ja, ni fattar ju upplevelsen.

Evig. Helt och hållet.

*

Just det, nu till saken.

Inte helt otydligt är det kanske, att Versailles har ett eget rum i mattes hjärta, som den historia- och kulturfantast hon är.

Tänk då, den i helhet outsinliga lyckan, i att det nu finns en storslagen franskproducerad tv-serie som handlar om just – Versailles. Som till största del är filmad på slottet, med utomordentliga skådisar och påkostad och helt underbar och håller sig till historisk sanning i det allra, allra mesta.

Ja, tänk er detta. Och se denna serie. Med kanske världens coolaste theme song. Är du det minsta lilla nyfiken på Versailles, Ludvig XIV, fransk och europeisk historia, kultur, insyn i maktens mörka hörn och privata kammare?

Då ska du utan tvekan se den.

Och George Blagden, (han är mattes, så han är redan upptagen), kommer få dig att släppa allt du har och genast boka en flygbiljett. För det är omöjligt att inte hypnotiseras av denne man och hans prestation.