årets sista, finaste leende

Hösten. Är den inte årets sista och finaste leende, så säg. Det är nästan som om livet startar på nytt, tycker vi. Som den magiska timmen vi alla spänt väntar på, och som är det stora, berömda, beviset på, att det är ofattbart vackert att släppa taget om saker.

*

Vi pumitjejer njuter av den höga luften, alla promenader och äntligen – ordentlig fysträning på fälten utan att få andnöd av värmen.

Lillebror K hänger med, i sin bärsele, nöjd som få.

Ginny & Sansa tävlar om vem som kommer få de starkaste sätesmusklerna i höst.

Eller vem som är snabbast på raka sträckor.

Några äpplen hänger tappert kvar, ovanför bänken där jag brukar chilla. För även om jag fortfarande är UNG, är det ganska skönt att ta det easypeasy mellan varven.