hålla nära

Igår. Höll matte mig så väldigt nära. Och lillebror ville hon aldrig släppa.

Och jag höll ihop min flock som aldrig förr. Så att jag visste vart alla befann sig.

För igår glömmer vi aldrig.

När allt gick ur led och klumpen i pumimagen växte och blev som betong.

Idag är en ny dag. Som blir lugn och stillsam. För ungefär alla, skulle jag tro. Och så lyssnar vi på den finaste rösten: