ginnys glimtar – hej

Hej.

Det är jag som är Ginny.

Ej längre yngst, men heller ej matriark i familjen.

Jag trivs bra i min flock. Det känns som att jag har bra koll på hur mina systrar funkar. Myzlih bestämmer, Ophelia inspirerar, Mumma chillar. Och så Sansa då, som är så liten änsålänge, men ändå så stark.

Jag har börjat träna husse i agility en del, fast att bommarna ligger ner på marken, för min kropp är inte vuxen nog att få hoppa hinder. Han är helt OK att jobba med. Jag får många bra tips från de äldre i familjen, och det är otroligt tacksamt. Jag kan inte ens tänka på hur omständigt och svårt Myzlih måste ha haft det när hon bodde här själv.

Gud bevars.

*

Vad jag gillar annars då?

Mat.

Kel.

Att träna. Jag kan jobba hur mycket som helst, med en outsinlig bränsletank, säger matte och husse.

Matte säger att jag passar perfekt in i flocken. Jag är en självständig typ. Är helt OK med att vara ensam, men älskar samtidigt att vara ihop med flocken. Jag är följsam och vänlig som få. Snäll säger matte att jag är, genomsnäll.

Och så älskar jag att busa med lillebror J.

Att dra honom i byxbenen tills han kiknar av skratt, och lägger sig på mage och då ställer jag mig över honom och slickar honom i nacken tills han får andnöd av skratt.

Vi är bästisar.

Sen jag föddes ungefär.

Hejdå.

Vi ses kanske igen.

När jag får gästspela härinne.

Skogen. Bästa uppfinningen nån gjort?

Backträning? Roligaste saken att göra på fritiden?

Matte säger att jag är vacker också. Som en solig dag ungefär.

Vig som en katt. Som de flesta pumis är. Det är jag. Med mina cirka 40 cm höga manke och 9 kg lätta kropp.

Foto: Anna Åkerström