ophelia orerar – SM

Jodå, det var längesen jag orerade här. Jag har ju egentligen inte tid att sitta inne och häcka, men nu har det ju varit SM och jag tänkte summera det hela sas.

Vi var ett coolt gäng Skallabackers som hängde ringside och på campet där människorna drack bubbel och slukade ostar som Loviz tagit med sig. För, oavsett hur det skulle gå, ska man ju gå under med hummer. Det är mitt valspråk.

På lördagen gjorde tyvärr inte husse helt som jag och Myzlih sa åt honom, ganska fina lopp, men en disk är ju inget fint direkt. Vi tog ett snack med honom sedan, jag och Myz, mellan sex ögon. Skärp-till-dig-snacket gjorde susen och på söndagen satte han och jag ett klockrent, coolt och snabbt lopp. Det såg fint ut med Myzlih också, men den maximala oturen var framme och hon tog i så det stänkte pumisvett över A-hindret, landade fel med en framtass och stukade handleden. Hon försökte le och bita ihop, men husse gick inte på det, utan tog henne i famnen och gick av plan. Hon gick som en gammal tant, typ linkade, så en veterinär tittade på henne ringside och konstaterade en stukad handled. Ingen fara, tack och lov. Vi har ju många tävlingar att se fram emot under säsongen. Idag är hon ohalt och det är ju bra det. Nu vilar vi i veckan, med sim och promenader. Sparar på kroppen sas.

*

Jaha undrar ni kanske då, hur gick det för Asztor, Lyra och Edda?

Asztor var fett besviken på sin husse i lördags, en disk blev det och det var surt, men till söndagen kom han igen och fick runt sin husse i ett megasnyggt lopp med en grym tid. När allt sitter, är de så ofattbart duktiga alltså.

Lyra fick ett tekniskt fel i lördagens lopp, hon sprang in i sin husse och fick fel för det. Annars hade hon väl vunnit eller nåt. Hon är ju snabbare än vinden och inga andra fel gjorde hon.

Edda lyckades återigen stjäla showen på lördagen, genom att minst fem gånger låta publiken tro att allt skulle gå i stöpet. Hennes husse välte vid ett tillfälle t.ex. Det blev en hel del åhhh och ahh från läktaren innan de var i mål – felfria! Ser ni på prispallen nere i bild? Där står några skakiga mattar och lillebror J och håller andan.

*

Inför söndagen då.

Lyra och Edda hade medaljchans.

Deras mattar och min matte var som tre nervösa aspar som precis blivit nyplanterade utan stödpinnar. Skakiga, kallsvettiga, kryp i benen.

De var tvungna att dela på en flaska vin för att överhuvudtaget kunna titta.

Lyra går in, med sin supersmidiga husse Petter och liksom gör ett sånt lopp så att till och med mina ögon blev fuktiga. Fokuserat, snabbt, inga tabbar, bra flyt. Om det inte hade varit för att Lyra bestämde sig för att hoppa ner för tidigt från balansen. Något hon aldrig gör annars. Om inte det var en teknisk tabbe, så säg.

Puh.

Så kommer Edda in, femma från slutet, hon gör ett fantastiskt jobb med sin megafokuserade husse, far som en raket över hindren, slappnar av i svängarna och låter kroppen vända av egen kraft. Men, så fastnar hennes husse med en sko i det fuktiga gräset, och liksom stannar upp en mikrosekund, och Edda gör likadant. Den där femman är ju såklart ett faktum och läktarens ångest rinner ner längs bänkraderna.

Osynliga marginaler.

Det handlar det sannerligen om i denna sport.

Men det är väl det som gör den så mäktig.

*

Och nu?

Nu firar vi Lyras 13:e plac och Eddas 5:e plac på Agility SM 2016, som i år bestod av de 90 bästa hundarna i Sverige just nu.

För det är ju ändå mer än fantastiskt, att Lyra kom på 13:e plats, med sin husse som hon annars inte tävlar med, och en valpkull i bagaget, för inte alls så längesen.

Och det är ju ändå mer än makalöst, att Edda kom på en 5:e plats, med sin husse som aldrig haft en hund innan, och desto mindre sysslat med agility. Och så är hon ju inte ens 3 år fyllda.

*

Jag är imponerad och lite mållös.

Och det händer inte så speciellt ofta.

skallabackens edda

Respekt. 5:a på SM. Tänk om Edda visste hur bra hon är. Hon är ju en sån förebild egentligen, och hennes husse också. Prestigelösa, ödmjuka och alltid glada.

skallabackens edda

Jodå, Edda vann SM-guld i Tunnelrace. Mer om det i ett annat inlägg.

skallabackens edda

Så mycket stolthet så man nästan spricker.

skallabackens edda

Lyra och Edda. Petter och Krister.

ophelia orerar

Lyras lillhusse Imre – flaggansvarig och även ansvarig för att sprida glädje ringside….

ophelia orerar

Han har mycket att vara stolt över.

ophelia orerar

Imre och Jax. Kings of everything ungefär.

ophelia orerar

Nelia – Lyras lillmatte. Ansvarig för att sprida skratt, oavsett hur det skulle gå.

ophelia orerar

Jag, Mumma och Idun.

ophelia orerar

Åtskilliga promenader på SM-arenan blev det.

ophelia orerar

Tack för denna gång, vi ses på nästa SM! I Östersund. Och vi längtar redan.

Foto: Anna Åkerström